NärCon är över och jag har kört fem spelpass This Is Pulp med alltifrån vana rollspelare till de som bara kört Eon och folk som aldrig tidigare spelat rollspel innan konventet. Här är några reflektioner från helgen.
När jag spelledde en grupp nybörjare som bara spelat Simon Petterssons Drakar och bananer innan så var bland de första frågorna de ställde mig som spelledare: "Ska inte du ha en rollperson", som om alla rollspel har roterande spelledare.
När jag till samma grupp efter spelomgången sade att jag försökte designa This Is Pulp efter brädspelsprinciper så blev svaret "Ja, men skillnaden är att här kan man göra lite vad man vill, vilket är roligt", på ett spel som vanliga rollspelare skulle känna var väldigt begränsat. Spelarna får inte göra rollpersoner utan drar arketyper som de spelar med. Spelet är designat för one-shot, arketyperna har bara två "färdigheter" och speltiden är 90 minuter med personer som aldrig spelat spelet förut och runt timmen för de som spelat This Is Pulp innan.
Däremot lade jag märke till att spelarna gärna ville börja beskriva istället för att deklarera vad de vill uppnå (deklarera intention). Även om de fångade upp mekaniken lättare än de tradspelare jag kört med, så är det inte ett naturligt tillvägagångssätt. Jag har nog något att lära där av Drakar och bananer, som är fortune-in-the-beginning. I det spelet deklarerar spelaren bara vilka "bananer" (typ färdigheter) som den vill använda, sedan slår spelaren och slutligen beskriver handlingen.