Jag tog igår beslutet att använda engelsk pluralform för alphas, alltså inte den svenska "alphor"-böjningen. Dels är det ett spel som utspelar sig i USA, dels är "alphor" ett väldigt... fult ord. Jag föreställer mig att man i Sverige talar om "alfamänniskor" och "alfakvinnor/män". Alternativt att man väljer att faktiskt kalla dem "superhjältar"...
Nå; jag har skrivit klart texten om "superskurkarna" Omega. Eller ja, den är lika klar som de andra; jag har inte bestämt mig för huruvida jag ska ha en "struktur"-rubrik i mina organisationer eller ej. Jag hoppas att jag lyckades komma bort lite från den stereotypa "onda organsiationen"; att Magneto och hans anhang på riktigt kallar sig "the brotherhood of EVIL mutants" tyder på dels ett väldigt svartvitt universum och dels en självinsikt jag annars inte associerat med superskurkar...
Just Magneto har jag definitivt haft som inspiration för Omega. Han blev ju med tiden ganska komplex; hans backstory i koncentrationslägren gör ju att hans hat mot människor blir mer av en intressant psykologisk process än bara något trist ONDSKA-grejs. Jag har försökt att hämta inspiration från andra terroriströrelser och motståndsrörelser och radikala organisationer; element finns från allt från zionisterna (alltså de som kämpar för en judisk stat; jag är inte konspirationsteoretiker...) till Al-Qaida till radikalfeminismen. Tanken var att skapa en organisation som ändå någonstans har en poäng. Ondingar som är onda för ondskans egen skull är trist; jag ville ha en organisation som tycker något, känner något. En organisation varsmetoder man kan ifrågasätta samtidigt som man ändå ser att det ligger något i det de säger.
Huruvida jag lyckats eller inte... Tja, det får tiden utvisa.
